Skäms, Suárez!

Premiäromgången i Premier League är sedan ett par dagar färdigspelad (med undantag för Tottenham och Everton), och det är alltid lika underhållande att läsa allas tankar, som oftast känns mer extrema än vanligt efter en premiär. Kanske för att man hela sommaren hållit inne på sina känslor, eller för att man som vanligt förväntar sig alldeles för mycket från sitt favoritlag. Jag ska erkänna att jag inte såg en enda match, på grund av den sorgliga anledningen att det varken fanns några TV-kanaler eller Internetuppkoppling där jag spenderade helgen. Att se repriser och höjdpunkter är självklart inte samma sak, även om det är bättre än ingenting. Trots det så har jag, likt alla andra, fått vissa tankar om favoritlagets premiär.

Matchen mellan Liverpool och Sunderland på Anfield slutade 1-1, som de flesta antagligen redan tagit reda på, men frågan är om inte Liverpool slarvade bort två otroligt viktiga poäng redan efter fem minuters spel. Det som framför allt förvånar mig är hur Suárez kommit undan kritik så enkelt efter den situationen. Inte för att detta är ett väldigt tänkbart scenario, men tänk er om Lucas Leiva hade gjort samma sak. Han hade blivit verbalt avrättad av Liverpools fans i veckor framåt. Nu ser det istället ut som att majoriteten av fansen fått en ny kelgris, som man inte får kritisera.

För att göra det klart för alla, så kanske situationen borde beskrivas. Efter precis fyra minuter och 32 sekunder så utnyttjade Luis Suárez Sunderlands slarv på mittplan, sprang sig fri, för att sedan bli nerdragen i straffområdet efter en löpning med boll på cirka 50 meter. Han tog ensam upp bollen, struntade i lagets regler om straffskyttar, siktade mot publiken på översta raden, och missade målet grovt. Det är framför allt två saker som talar emot detta beteende. Nummer ett är att aldrig lägga en straff själv om du sprungit den långa sträckan för att sedan bli fälld. Då missar man alltför ofta. Nummer två är att alltid acceptera tränarens order. Om en spelare är utsedd till straffskytt (i detta fall Charlie Adam), så finns det förmodligen en anledning till att just denna person ska lägga straffen. Dessutom känns det som en självklarhet att visa respekt mot båda tränare, lagkamrater och fans, något som Suárez verkligen inte gjorde.

Många hävdar att detta inte spelar någon större roll. Argumenten är antingen att Suárez tog den från Adam för att minska pressen på skotten fem minuter in i hans ligadebut, eller att han helt enkelt var övertänd, som han alltför ofta är. Trots att jag själv är långt ifrån Suárez största fan, så håller dessa argument verkligen inte. Charlie Adam gjorde mål i en träningsmatch under sommaren, så med största sannolikhet var han redo att lägga en straff, som han så många gånger tidigare gjort med lyckat resultat i Premier League. Det ska kanske tilläggas att han är en betydligt säkrare skytt än vad Suárez är. Att han är för övertänd är egentligen inget argument. Ska man använda det så kan man lika gärna bortförklara ett bett i en nacke, en avgörande filmning, eller en hands i en VM-match.

Han gjorde ju ändå mål, tänker antagligen de flesta nu som tycker att jag är alldeles för hård. Lyckligtvis gjorde han ett mål till slut, men all ära för målet ska Adam, och hans frisparkar ha. 1-0 var ett tydligt bevis på att Adam verkligen var redo att lägga de fasta situationerna.

All skit i efterhand kastas på Lucas Leiva (surprise!), samt John Flanagan, men ingenstans på Luis Suárez. Personligen tycker jag inte att spelarens namn ska avgöra vad folk ska tycka om spelaren, något som är alldeles för vanligt nu för tiden. Det Luis Suárez gjorde i lördags var att kasta bort ett mycket viktigt psykologiskt övertag gentemot toppkonkurrenterna. Sådant lär straffa sig i slutändan.

1-1 mot Sunderland på Anfield är såklart inte godkänt för ett lag som har potential för att kämpa om en ligaseger, men alldeles hemskt är det inte. Sunderland är numera ett farligt lag, kanske även utanför Stadium of Light. Ska man se det positiva ur Liverpoolögon så ser ändå den närmaste framtiden mycket ljus ut, då både Charlie Adam och Stewart Downing (jag säger det igen, han är en mycket bättre fotbollsspelare än Ashley Young) spelade riktigt bra. Man ska även tänka på att den underskattade och viktiga Dirk Kuyt bänkades, något som kanske inte händer varje match i fortsättningen.

På lördag åker man istället till London, och Emirates. Helt ärligt så tror jag att den matchen mycket väl kunnat sluta i utklassning på Anfield. 4-0 hade inte förvånat mig. Tyvärr är Liverpool betydligt sämre borta, men ett Arsenal utan Fábregas, Nasri, Gervinho, Song, Eboue, Wilshere, Gibbs och Djourou är inte ett lag för topp fyra. Efter bara en omgång så finns alltså 8 avbräck (varav 6 förmodligen lär spela någon mer match för klubben), och det är ändå lite synd om Arsenal, som drabbas av lika extrema mängder skador varje år. För Liverpools del är det ändå det perfekta tillfället för en så pass svår bortamatch. Så länge man inte underskattar hemmalaget, så kan det bli en mycket trevlig eftermiddag för Travelling Kop. Förhoppningsvis har då Suárez fått en rejäl utskällning av Kenny Dalglish, och att hela laget smittats av Downings och Adams spelglädje.

Leave a Comment