Valencia 2 – 2 Barcelona (5:e omgång 21/9)

Så efter en heldags vila, efter den otroliga påfrestningen på  Mestalla, kommer nu en summering från toppmötet i onsdags.

Valencia 2 - 2 Barcelona


Valencia startade med följande elva:
Guaita; Miguel, Rami, Víctor Ruiz, Mathieu; Albelda, Éver; Pablo Hernandez(’23), Canales, Jordi Alba; Soldado
Byten ut:
Mathieu, Albelda, Canales
Byten In:
Piatti, T. Costa, Jonas

Barcelona startade med följande elva:
Valdes; Abidal(självmål ’11), Puyol, Mascherano, Alves; Keita, Busquets,Xavi; Cesc(’76), Messi, Pedro(’13)
Byten Ut:
Puyol, Pedro, Keita
Byten In:
Adriano, Villa, Thiago

Varnade:
Rami, Soldado, Jonas; Mascherano

Först måste jag säga att jag reagerade på att Keita startade. Jag hade på känn att Pep skulle köra en falsk 4-3-3 uppställning och flytta upp Alves på höger kanten så uppställningen skulle skifta till en 3-4-3. Det skulle innebära att  höger kanten behövde mer defensivt understöd, därav Keita, som kan fylla ut på vänster kanten, när resten av backlinjen flyttar åt höger under ett anfall. Men han, anser jag, är mer offensivt inriktad mittfältare än defensivt. Så om det skulle fungera så krävdes ett bättre bollinnehav av Keita, personligen hade jag valt att starta med Thiago som är säkrare med bollen.

Det andra var att för första gången på väldigt länge som jag fick känslan av en viss instabilitet på mittfältet. Få bollar gick genom Xavi, de var inte lika samspelta som man är van att se dem, de visste inte riktigt vart de hade varandra eller motståndarna, som pressade otroligt hårt i mitten. Det kändes inte säkert helt enkelt. Jag tror Pep gjorde en felbedömning då han trodde att Barca skulle ha ett högre bollinnehav och ett bättre passningsspel.

Valencia spelade en otroligt bra första halvlek som innehöll mesta dels chanser för hemmalaget. Visst hade Messi bra chanser, två superba passar till Pedro, som ledde till ett mål i trettonde, visst såg man att Cescs form inte var en tillfällighet utan han höll hög klass även denna match. Visst kunde man se små glimtar av ens kära Barcelona, men efter ständiga brytningar på mittfältet av det katalanska passningsspelet, efter ett 44 % bollinnehav för Valencia, efter att genom hård press få Barca spelarna att tappa boll och inte riktigt hitta luckorna i den valencianska backlinjen, efter mycket svårigheter att få till spelet av nyckelspelare som Alves, Messi och Pedro, samt efter snabba omställningar på Valencias vänsterkant av en grymt bra spelande Mathieu som ledde till både ett självmål av Abidal i elfte och ett klockrent 2-1 av Pablo Hernandez i tjugotredje, så kändes det ganska pessimistiskt hela första halvleken igenom. Mestalla hejade fram sitt Valencia genom en av deras bästa halvlekar på länge, och när Soldado gjorde en Torres och missade öppet mål i fyrtionde, så kände jag att nu kanske formsvackan kom, likt våran högsta rival i huvudstaden.

Andra halvlek började utan några byten i Barcelona, i Valencia däremot byttes Albelda ut mot Tino Costa. Ingen förändring i uppställningen skedde i Valencia, utan de körde på som de hade gjort i första halvleken. I Barcelona däremot skedde ett antal förändringar, något vi fick se ge riktigt bra resultat senare i matchen. Puyol flyttade längre ut på högerkanten och bytte plats med Mascherano som hamnade som mittback.  Soldado hade flera bra chanser att sätta 3-1 men hittills hade han inte visat den Soldado, publiken i Valencia hade hoppats att få se. Runt sextionde minuten kom Barcelonas första och andra byten, och cirka sju minuter senare kom det tredje bytet. Puyol, Keita och Pedro byttes ut mot Adriano, Villa och Thiago, och Barcas spel förändrades som natt och dag. Chanserna ökade för Barcelona, bollinnehavet likaså, Valencia backade allt mer och mer hem, förutom en snabb Piatti (utbytt mot en Mathieu under stora ovationer) som omöjligt kunde bli snabbare med bollen, men överlag så förändras matchbilden till fördel för gästerna. Det hann inte gå tio minuter från bytena förens Messi, återigen, med en mästerlig lobb assisterar Cesc, och ingen hinner förstå någonting medan han gör 2-2 löjligt enkelt. Barcelona avslutade matchen som Barcelona, och Messi var återigen Messi. Barcelona återtog det vackra och oerhört komplexa passningssystemet, aggressiviteten och viljan till att vinna matchen syntes från varenda spelare men oturen, som tidigare låg hos hemmalaget, förflyttades till gästerna för Barcelona hade minst fyra chanser att avgöra matchen, varav en kom från Villa i åttio nionde, men bollen ville inte gå in.

Frågan vi kan ställa oss efter denna match är hur Pep hade tänkt att fortsätta forma sina uppställningar? Ska han stanna kvar vid den beprövade 4-3-3, men som efter snart fyra år kommer att bli sönderläst av de flesta motståndarna i Europa, eller ska han fortsätta med sin något utopiska 3-4-3, som då innebär ett otroligt stort ansvarstagande av mittfältet. Vi har många sköra spelare som omöjligt kan hålla det hårda spelschemat Barcelona har denna kommande period framöver, med både toppmöten i Ligan och Champions League gruppen att vinna. Piqué förväntas komma tillbaka inom kort, men när exakt är inte riktigt bestämt. Puyol är tillbaka, men har hittills inte spelat en hel match. Iniesta och Sanchez är borta så man skulle kunna säga att potentialen i vårat anfall, trots de 17 mål vi gjort hittills i Ligan, är decimerad. Den nyligen skadade Ibi Affelay, gör inte saken bättre, så de friska spelarna har en tung last att bära fram. Variation är Peps specialitet, och med den flexibilitet och anpassningsförmåga Barca spelarna visade i matchen mot Valencia, som kanske inte gav det bästa resultatet, men som man kunde se berodde mer på ovana än av oförmåga, så skulle det kunna ske förändringar  framöver i deras spel som skulle överraska både det ena och det andra lag.

Onekligen spelade Valencia en av sina bästa matcher under denna säsong, och Mathieu, som en av matchens lirare, har nog lyckats flytta lite fokus från Soldado till sig själv efter den enorma prestationen. Men spelet finns där. När Messi, som också var matchens lirare, väl kom igång, och passningsspelet började flyta på som vanligt, så såg det riktigt bra ut. Vi får hoppas att träningarna gett bra resultat, trots Affelays skada, och att katalanerna känner sig redo att ta emot det vitröda Atlético på lördag.

Visca el Barca!

Leave a Comment