The Two Horse Race Begins.

Så, höstens svalnande vindar blåser in över oss med löfte om mörker, löfte om att bara bli gråare och kallare och att alla våra sommarminnen sakta kommer blekna bort tills de snart endast förnimmas som en vag dröm.
Men vi har ett skydd, en livräddare.
Alla vi med hjärtan i de europeiska ligorna.
Nu vaknar vi till liv igen.
Sommaren var något vackert för kropp och själv, men det är en dvala.
En mellanperiod mellan våra livscykler.
Ligorna är igång och vi så med dom.

Efter att första omgången i La Liga ställts in på grund av spelarstrejk drog så ligan nu igång från omgång 2.

***

Real har likt en tonåring spenderat sommarlovet i gymmet och nu var det äntligen dags att få visa upp sig på skolgården.
Man skulle visa musklerna, och det var meningen att just en speciell skulle se dom.

Mourinho ställde upp med sitt hårddeffade manskap och man visade klart och tydligt vart man vill att skåpet ska stå.
1,2,3,4,5, 6 – 0  rann in och man hade bud på mer.
Första dagen i skolan var avklarad och musklerna var spända.
Ett tydligt budskap hade gått över skolgården.
-Här ska inte längre lekas, det finns en ny herre på täppan!

Problemet?

Den stående herren på täppan brydde sig helt enkelt inte .

Efter Reals kross av Zaragoza vändes blickarna mot Barcas håll.
Oroligt stod alla på gården och undrade; hur svarar ni?
Svaret var det självklara som endast kan komma från total självkänsla, en inneboende vetskap om att man är bra, bättre, bäst.
Svaret: Att vara sig själv.

Barca kom till skolgården första dagen och fick ett kraftigt 6 JÄVLA 0 slängt i ansiktet.
Alla väntade vi på skaket, men de viftade bort Reals uppvisning som Messi slår luggen ur ögonen och gjorde sin grej.

5-0

Kampen har börjat och för oss vid sidan kunde den inte börjat bättre.
Mourinhos mannar är ett år mognare, starkare, argare och hungrigare.
Peps peeps ett år mer samspelt.

Förmodligen är det såhär detta år kommer att se ut.
Real kommer att frusta till sig poäng och köra med all tänkbar kraft för att slå ut väggarna och nå längst fram.
Överallt annars hade detta räckt till, problemet är att deras antagonist möter upp utan att det ens ser jobbigt ut.

Det har gått en enda omgång, första skoldagen är avklarad.
Vi går hem och vi väntar in nästa.
Ingen vet hur detta kommer sluta, men vi vet att hur mörk hösten än är så kommer två giganter underhålla oss hela vägen in i vårsolen.

Jag kommer då inte skolka detta år.