Tjugoandra gången gillt?

”Nästa år vinner vi ligan” – Med betoning på de första två orden så är denna replik kanske den vanligaste bland Liverpools fans under sommaren de senaste 20 åren. Varje år har istället slutat med besvikelse, och en ny sommar med samma tro har kommit. Graeme Souness och Roy Hodgson som tränare, samt spelare som El-Hadji Diouf, Salif Diao, Josemi, Andriy Voronin och Paul Konchesky är alla skräckinjagande namn för de trogna supportrarna.

Hur kommer det sig att fansen inte tappar hoppet? Kan man verkligen vara så trogen mot ett lag som fortsätter svika? Det märks tydligt att den välanvända repliken inte används av fullt så många supportrar denna sommar. De flesta börjar så smått inse att topp fyra och spel i Champions League är ett mer rimligt mål. Trots de senaste två säsongernas jättefiaskon, så finns det ändå en minoritet inom klubben som fortsätter att tro på mirakel.

Att de flesta tappar hoppet under den ljusaste sommaren på otroligt länge i Liverpool-ögon är för mig obegripligt. De så hatade amerikanerna Hicks och Gillett ersattes under föregående säsong av de betydligt mer kompetenta FSG, som genast betalade av Liverpools enorma skulder i sista minuten. Klagande spelare som förstörde lagets moral, såsom Albert Riera, Javier Mascherano och Fernando Torres fick lämna klubben. Dessutom är som bekant legenden Kenny Dalglish tillbaka som tränare, tillsammans med flera av de skickligaste inom sporten, som Steve Clarke och Damien Comolli.

Föregående säsong var alltså oerhört händelserik. Det som såg ut att resultera i nedflyttning och konkurs slutade med en sjätteplats, inga skulder och en mer än tillräckligt bra tränare. När säsongen till slut var över, stod Liverpool inför den kanske viktigaste sommaren i klubbens historia. Det har sedan lett oss till idag. Transferstrategin är klar – en engelsk stomme, med utländsk spets. Ingen spelare kommer att få mer betalt än vad han är värd, vilket snabbt ledde till att pengakåta spelare som Gary Cahill försvann ur bilden. Annars får Dalglish alla de pengar han behöver. Så här långt ser det ut som att löftena hållits. Inte nog med att Luis Suárez och Andy Carroll värvades in i januari. Under sommaren har man förstärkt oerhört smart med Jordan Henderson, Charlie Adam och nu senast Stewart Downing. Överpris, säger vissa. Det kan stämma, men faktum är att dessa tre totalt har kostat över £10 miljoner mindre än Manchester Uniteds trio David De Gea, Ashley Young och Phil Jones. Enligt mig är spelarmaterialet jämlikt om man jämför. Man kan alltså inte säga att Liverpool betalar överpriser. Ett mer rimligt påstående är att alla spelare i dagens fotboll kostar alldeles för mycket.

Är det då möjligt med ett mirakel, att ett Liverpool utan press kan lyckas bättre än ett Liverpool med press? Jag tror det. Även om ligaseger är ganska orealistiskt, så talar faktiskt det mesta för att laget mycket väl kan blanda sig in i den absoluta toppstriden. Förra säsongen, sedan Kenny Dalglish tog över, så lyckades bara Chelsea och Manchester United ta fler poäng än Liverpool (båda 33 poäng, 3 mer än Liverpools 30), men inget av lagen fick bättre målskillnad än Liverpool. Då ska det också tilläggas att Dalglish i stort sett gjorde jobbet med Benítez och Hodgsons trupp. Under sommaren har laget förstärkts en del redan, och det kommer att bli fler förändringar, för att Dalglish ska få sin personliga prägel på laget.

Fortsätter man sedan med att kolla på motståndet, så ser en topplacering ännu mer realistisk ut, då alla andra verkar tappa viktiga spelare. Ett Tottenham, som redan bevisat att Europa och England inte fungerar med nuvarande trupp, lär försvagas ytterligare utan en Modric. Tyvärr känns det inte som att Tottenham kan vara med och slåss om en Champions League-plats i år. Även Arsenal verkar tappa sina stjärnor i Nasri och Fábregas. Oddsen på att båda lämnar är långt ifrån höga. Det är totalt omöjligt att ersätta sina två bästa spelare på bara en sommar. Wenger känns inte som rätt man att rädda en topplats utan dessa spelare. Manchester City kan värva hur mycket som helst. Carlos Tevez går inte att ersätta, inte nu. Om han lämnar vågar jag säga att det blir fiasko. Så viktig är han. Skulle han däremot mot all förmodan stanna, så är City en mycket allvarlig utmanare till guldet.

De två lagen som förmodligen har störst chans är väl som vanligt Chelsea och Manchester United. I Chelsea finns ändå en hel del frågetecken. Kommer Torres göra över tio ligamål, eller bara stå i ett hörn och sura för tredje säsongen i rad? Kommer ännu en frånvaro för Essien kännas för klubben? Hur pigga är egentligen Terry och Lampard? Villas-Boas har verkligen ingen enkel uppgift framför sig. Hos United är frågan snarare om nyförvärven verkligen är så bra på kort sikt. Bland annat släppte målvakten De Gea under föregående säsong in allra flest långskott av alla målvakter i La Liga. Hur ska det gå mot spelare som Steven Gerrard?

Försöker man tippa Premier League i mitten av juli kan man lika gärna idiotförklara sig direkt. Det är över en månad kvar av transferfönstret. Mycket kan hända under tiden. Däremot kan man alltid analysera vilka som för tillfället är bäst. I så fall är min ärliga gissning att Manchester United, Chelsea och Liverpool tar hand om guldstriden våren 2012. Vilka som vinner lämnar jag till ett senare tillfälle.

Det är mycket spekulationer, men som det ser ut för närvarande så kan Liverpool mycket väl vara topplaget som tappar minst kraft denna sommar. Det ger i så fall ett stort försprång till konkurrenterna. Vad är det då som säger att 1-2 ytterligare värvningar inte gör laget till en guldkandidat? Redan nu har de kanske värvat bäst av alla topplag. En talang i Jordan Henderson, en av ligans bästa mittfältare under förra säsongen i Charlie Adam, samt Stewart Downing, som sedan augusti 2004 är spelaren som skapat flest målchanser i ligan, förutom Lampard, Gerrard, Giggs och Fábregas. Underskattning är farligt…

1 Comment

  1. This intdruoces a pleasingly rational point of view.

Leave a Comment