Utarmar storlagen ungdomsfotbollen?

Jag antar att det här egentligen är ett storstadsproblem. Vad jag syftar på är det sätt som de etablerade storklubbarna håller på att slå ihjäl svensk ungdomsfotboll. De dammsuger de mindre klubbarna på talanger. De ungdomar som inte visar framsteg på kort sikt gallras ut. Jag hävdar att i slutändan drabbar det här beteendet inte bara de klubbar de värvat spelarna ifrån, utan även spelarna och i slutänden storklubbarna själva.

I Stockholm har många av de mindre klubbarna stora problem att få ihop lag. De etablerade klubbarna lockar lovande spelare med framgång, snygga overaller och annat som moderklubben inte kan matcha. Efter det att spelaren/spelarens föräldrar valt att byta till storklubben fastnar spelaren på avbytarbänken eller anses inte vara bra nog utan hamnar i lag fyra/fem. Att gå tillbaka går inte. Den nya klubben släpper inte spelaren. Alternativt har moderklubben tvingats lägga ner laget på grund av spelarbrist.

Extra löjligt blir det när en av småklubbarna får för sig att de ska ta upp jakten med de stora och gör vad de själva anser är en elitsatsning. En satsning som innebär att man samlar på sig ett trettiotal unga grabbar från egna och andras led – det vill säga de som blev över när storklubbarna sugit upp det som de vill ha – och sedan gallrar, så det finns 18 kvar som anses platsa. Sedan kommer till exempel BP eller DIF och plockar russinen även ur detta och då står även den elitsatsande småklubben med skägget i brevlådan eftersom man inte längre får ihop ett lag.

Den här elitsatsningen får även andra följder. Storlagen har nu så många spelare att de anmäler lag i alla divisioner.  Efter att ha haft ett lag i division fem som gjort hyfsat ifrån sig under en säsong med tanke på att de inte platsar bland storlagets fyra bästa lag i samma årskull, så har man chans att gå upp i serieledning. Då sätter storlaget in sitt förstalag från division ett istället för femtelaget . Vilken signal skickar det till de ordinarie spelarna i femtelaget? När det väl gäller är du för kass, då spelar vi med ett helt annat lag. Och hur schysst är det mot de andra lagen i den lägre divisionen att storlagen på det här sättet fuskar, genom att inte ge ALLA lag i serien samma chans att möta femtelaget?

Det här är inte nyttigt för svensk fotboll. En så fullständig fokusering på seriesegrar och framgång redan vid tretton- och fjortonårsålder ser naturligtvis fint ut på pappret för tränaren/ledaren. Men bland de utstötta ungdomarna kan det finnas en blivande storback, en som istället lägger av redan vid tidig ålder för att tränaren ansåg att det är viktigare at vinna än at ha roligt. Och även om han inte blir en storback- är det inte tillräckligt att han har kul, mår bra socialt och hålls borta från dåligt umgänge och vandalism? Ska vi verkligen tillåta att den enskilde ledarens ego går före ungdomsfotbollens sociala betydelse? För jag är övertygad om att det är här skon klämmer. Det är inte för laget skull, utan för sin egen del som lagledaren/tränaren vill vinna serier oavsett hur det drabbar de egna spelarna och seriekollegorna. Genom att kunna visa att han (för det är oftast en han) är en duktig tränare med pokaler och diplom, kan han känna att han ÄR någon. Hur många spelare som offrats på framgångens altare är det ändå ingen som minns till nästa säsong.

Sedan finns det andra klubbar som går en annan väg. Klubbar som anser att spelarnas sociala mognad är lika viktig som allt annat, och som aldrig skulle gallra i så låg ålder för att få ett bra elitlag. Lag som låter spelarna mogna i sin egen takt. Lag som till exempel Sundbyberg.

Jag har själv en gång tränat ett damlag i fotboll. Jag har aldrig upplevt samma problem på damsidan. Där verkar såväl ledare som föreningsstyrelser ha insett att dagens bredd på ungdomssidan även ger en stark spets på seniorsidan i framtiden. Här borde ledarna på killsidan ta till sig en del. Det är nog inte bara en slump att svensk manlig fotboll är lägre rankad internationellt än tjejerna. Det rör sig nog även om en större förståelse för att spelarna även är människor som utvecklas olika fort, och att serieframgång inte är det enda måttet på framgång. Även en fjortonåring som inte kan dämpa en gråsten kan utvecklas till en potentiell a-lagsspelare om den bara får chansen.

Lär av tjejlagen, killar, innan det är för sent.

 

/T

Leave a Comment