Vad vill dom?!

Man United – Chelsea.

Söndag 18 Septemper. Innan matchstart finner vi en ung lovande och lika skäggig Mata. Men också en långhårig målsumpare. Att som anfallare överdosera missar är inget som håller i det långa och hårda Premier League-loppet. Fernando Torres måste istället väcka Chelsea ur en udda dvala.
Vadå udda?
Den är väldigt udda. Det är ett lag med en oklanderlig potetial, en stark stomme och målfarliga, likväl som målsugna spelare på de flesta positioner En kombination att drömma om, att sträva efter, eller till och med en att betala sig till. Jag undrar helt enkelt hur du, med dessa förutsättningar på pappret, kan få en av världens målfarligaste spelare, att endast producera ett ynka mål på 23 gångna matcher.

 

Och inte nog med det.

Dagens match mot United slutade med förlust, men Chelsea var inte sämre. Chelsea var inte ett haltande, efterslängar-gäng som tar ut sin tuffa uppväxt på motståndarna. Nej. Det var ett kreativt Chelsea som skapade, avslutade men också MISSADE. Årets upplaga av Chelsea har skapat en ny definition: Udda dvala. Eller är det till och med ett paradigmskifte i fotbollstermer vi ser? Bestäm själv. Min fråga är i alla fall: Vad vill dom?

Jag vet att så många där ute är av typen att; “När mitt lag spelar, då ska det vara tre snabba, sen ska det vara dött, lugnt och tryggt bakåt”, “Ett monotomt lidande fram till slutsignalen ljuder, det är vad som förväntas”.

Det var inte vad vi fick se idag. Idag bjöds jag på underbar fotboll. En snabb svängig match, med fina likväl som enkla mål och en till synes stabil vinst (för att vara partiskt röd). Men jag vet inte, som united fan är jag orolig. Jag kan efter många års frenetiskt följande, göra en hyffsat objektiv bedömning på hur det kommer gå för United en säsong. Det är vad jag tror i alla fall:

Idag såg jag ett målfarligt lag, men med en instabil nivå försvarsmässigt. En ovanlig situation för United. Ett vanligare senario skulle vara en halvt frustrerad Rooney som tillslut, efter 75 minuter, trycker in ett noll bakom en trött Peter Cech. Han är frustrerad för att han i 75 minuter endast kunnat fokusera på att göra mål, försvaret håller tätt och frambringar klumpigt inte några farliga situationer. Det var då. Jag orolig för att det kanske inte håller att; göra mål men också släppa in mål. Idag tackar alla på Old Trafford Torres för sin svårslagna insats, men kommer dom också kunna tacka Messi? Jag ställer mig tvekande till det.

Hur som, fick vi avnjuta ett hyperladdat United, som vi kanske vant oss vid nu. Ett farligt, men snällt Chelsea, som jag förmodigen aldrig kommer vänja mig vid.
Jag blir inte klok på Chelsea.
Jag förstår verkligen inte vad dom vill med sin tvetydiga inställning, med den kommande säsongen eller ens med sitt Europaspel. Chelsea kommer vara ett superlag på pappret, men det finns inga titlar att hämta i år. Dom vet nämligen inte vad dom vill.
Det var dagens match i korthet.
Håller du inte med? Diskutera vidare här nere, eller på Twitter. (använd @fotbollsoraklet eller hashtagen #fotbollsoraklet). Mig personligen når du via en snabb sökning, jag svara alltid fort och rätt!

 

Leave a Comment