Vem är egentligen rasist?

FA-cupen är i full gång denna helg, och det spelas två tidiga lördagsmatcher. Dessa två matcher är inte vilka som helst, utan QPR – Chelsea samt Liverpool – Manchester United. Två riktiga hatmöten, där det har diskuterats mycket om de båda rasistfallen.

13.00 svensk tid står John Terry och Anton Ferdinand på varsin sida av Loftus Road. Mötet i höstas blev minst sagt anmärkningsvärt. Ett tidigt straffmål av Heidar Helguson avgjorde en match där ett Chelsea med 9 man tryckte på konstant under hela den andra halvleken. Idag är det inte just detta som är det mest ihågkomna, utan snarare Terrys ord till Ferdinand. Rapporter hävdade att orden var mycket rasistiska, och polisen blandades tidigt in. FA har ännu inte agerat. Imorgon möts de båda igen.

Tyvärr talar mycket för att rubrikerna återigen kommer handla om annat än det sportsliga. Anton Ferdinand klargjorde inför matchen att han inte har några planer på att vara artig mot Terry under matchen. Detta till synes ofarliga uttalande retade upp Chelseafansen, som skickade ett brev till QPR, adresserat till Ferdinand. Innehållet? En kula (nej, inte en leksakskula, utan ett skott). Polisen är återigen inblandad, och hur känslorna blir på läktarna imorgon återstår att se.

Det mesta talar alltså för att både Terry och den sämre sidan av supportrarna betett sig på ett rasistiskt sett mot Ferdinand. Ändå talas det inte särskilt mycket om fallet sett till hur allvarligt det faktiskt är. Beror det på att QPR inte är en storklubb, eller helt enkelt på att Terry är en viktig spelare för England, och därmed för FA?

Helt andra världar är det i den mer utländska rasistattacken, det vill säga den mellan Luis Suárez och Patrice Evra. Här är bevisen för vad som hände fastställda. Kortfattat kan man säga att Suárez fick en avstängning längre än vad en benbrytande tackling ger, och ett bötesbelopp större än vad klubbar med rasistiska fans får. Anledningen till det hårda straffet? Repliken ”calm down, mate”. Lite tufft att få 8 matchers avstängning för att inte behärska det engelska språket, kan man tycka. Detta ligger trots allt nu i historian. Suárez är inte tillgänglig inför FA-cupmötet. Det är däremot Evra.

Här är dessutom förutsättningarna helt annorlunda. Det som i Chelsea är hat är här ett försök till fokusering på fotbollen. Steven Gerrard gick kraftfullt ut i media och sa åt sina fans att låta Evra vara. Satsa istället på rubriker om fotbollen, menade han. Även Alex Ferguson, som annars gillar rivaliteten utanför planen, har varit inne på samma linje som Gerrard. Polisen är beredd att gripa alla som gör anmärkningar på våldsamhet eller rasism, och självklart är det Evra som har mest skydd.

Liverpool kämpar starkt emot rasism, vilket vi fick bevis på mot Oldham. Det rasistiska svinet på läktaren lär aldrig besöka Anfield igen, och det var dessutom det första rasistfallet i Liverpool på många år. Förra säsongen var man ett av få lag som inte hade ett enda fall av rasism, och det är förmodligen ingen tillfällighet. Chelsea hade 2. Inte mycket, men fortfarande fler. Vad är det då som får media och andra människor att håna just Liverpools fall, trots flertalet bevis på att straffet var felaktigt? Jag skulle personligen gissa på att det beror på faktumet att John Terry är en oerhört viktig spelare för England, medan Luis Suárez är utländsk, och (med all rätt) hatad av motståndarna. FA har ett litet rykte om sig att själva vara smått rasistiska, och kanske ligger det något i det. Är det alltså dubbelmoral som skapat denna situation?

Endast morgondagen kan avgöra hur resultaten av matcherna blir, men det är inte alltför fel att förvänta sig två riktiga hatmatcher, med hårda närkamper och en enorm vilja att vinna. Förhoppningsvis får vi efteråt se rubriker om just matcherna, och inte om några nya rasistattacker.

Kill the racism!

1 Comment

  1. Grymt bra skrivet – fantastiskt. Vill se mer av dig!

Leave a Comment