Jag växte upp med Gary Neville. När mitt fotbollsintresse började övergå till ett beroende i början av 2000-talet sprang han upp och ner på högerkanten i Englands bästa lag, vecka ut och vecka in. Fotboll verkade på den tiden inte vara svårare än att Neville såg till att Beckham fick bollen, som i sin tur såg till att bollen hamnade i straffområdet, där van Nistelrooy fanns. 1-0 till United…

Men vi backar bandet lite.

Fotboll var inte alltid en självklarhet för Gary Neville. Både Phil och Gary var lovande cricketspelare, och spelade i Lancashires ungdomslag. När erbjudandet från Manchester United kom prioriterades dock fotbollen. ”För Phil var valet inte självklart, han var en utomstående cricketspelare. Men han valde att följa efter mig.” förklarar Gary själv när Michael Vaughn intervjuar honom hösten 2009.

I ungdomsakademien blev bröderna sedermera en del av en gyllene generation som till slut vann FA Youth Cup 1992. Hösten därpå debuterade han i a-laget i UEFA-cupen, mot Torpedo Moskva. Han slog gradvis sin in i a-laget tillsammans med många av sina lagkamrater från Den Gyllene Generationen som kom fram ur Uniteds ungdomsakademi i början av 90-talet. ”Fergie’s Fledgings” inkluderade också spelare som Giggs, Beckham, Scholes, Butt, och brorsan Phil.

I början av sin a-lagskarriär bildade Neville högerkant med David Beckham. När Beckham sedermera blev Galáctico 2003 fick Neville växte ett nytt samarbete fram, med den lite mer oberäknelige Cristiano Ronaldo. Det var då som den lille engelsmannens rutin verkligen sattes på prov, eftersom att han ofta lämnades att försvara högerkanten på egen hand.

Neville var lagkapen mellan 2005 och 2010 och var en stöttepelare i det United som vann 12 av 19 Premier Leaguetitlar mellan åren 1992 och 2011. Han kan också skryta med fyra FA-cuptitlar, två Champions Leaguetitlar och tre Ligacuptitlar.

Neville var länge ordinarie i det engelska landslaget. 1995 debuterade han i en vänskapslandskamp mot Japan, och redan året efter var han startspelare, i EM på hemmaplan. Han spelade varje match ända fram till kvartsfinalen, där han åkte på ett gult kort och missade semifinalen. Neville blev även uttagen till VM 1998, EM 2000, EM 2004, och VM 2006. Neville var alltid landslaget troget, även om han i sin självbiografi och i andra sammanhang i efterhand kritiserat FA som organisation, och sagt att det hela ibland kändes som ”slöseri med tid”.

Gary Neville symboliserar för mig mycket av det som är vackert med fotbollen.  Idag kysser vissa spelare klubbmärket, för att en vecka senare skriva på för en ny klubb. Neville var Manchester United trogen under hela sin karriär, och anslöt också till landslagssamlingar så länge han blev uttagen.

Kanske kan jag även själv identifiera mig lite med Gary Neville när jag spelar fotboll. Han var varken den mest talangfulla, eller fysiskt överlägsna spelaren. Istället handlar det om att ligga rätt i position, alltid ge järnet, och att föregå med gott exempel på planen. Med rätt inställning kommer kan man nå långt.

I februari 2011 meddelande Neville att han inte kommer att fortsätta spela fotboll på professionell nivå, och i maj 2011 spelades en hyllningsmatch mot Juventus på Old Trafford. Uniteds mittfält bestod av Beckham, Butt, Scholes och Giggs, och det kändes  passande att det hela slutade som det en gång började.